av en bemanningsanställd

Jag började arbeta på ett lager i höstas genom ett bemanningsföretag. Utan tidigare erfarenhet av varken lager eller att jobba i större arbetslag tänkte jag att här skulle det nog kunna organiseras upp någonting litet. Vi var fyra stycken som kom in samtidigt på samma projekt. Redan vid påskrivandet av kontraktet försökte jag bryta isen genom att snacka lite med mina blivande arbetskamrater. Att bemanningsanställda används för att driva upp tempot hade jag förstått – bäst då att försöka förekomma företaget så fort som möjligt genom att börja bygga en hopsnackad grupp från början.

Vi började jobba med att förteckna material i en databas, någonting som i slutändan tog två månader. Under största delen av den tiden satt vi själva i en lagerort och lärde där känna varandra grundligt. Vi snackade om allt mellan himmel och jord och började snabbt utveckla en gemenskap. Gruppen var komponerad på så sätt att vi lätt kunde odla en mentalitet där vi tog det lugnt – vi satte gemensamma mål som vi sen peppade varandra att uppnå (eller snarare ”nernå” eftersom det var lågt satta maxmål). Vår förman var även med på noterna vilket gjorde att vi lyckades försena projektets deadline med en hel månad (d.v.s den dubbla tiden) och trots det få utmärkta vitsord och möjlighet att gå vidare i ett annat projekt.

Under de första två månaderna var bemanningsstyrkan liten på företaget och det fanns mycket att göra. Allt medan tiden gick började det strömma in fler och fler bemanningsanställda samtidigt som det arbete som fanns försvann. Den ordinarie arbetsstyrkan på plats är långt tillbakapressad och ”hyringar” som de kallar bemanningsfolket kommer och går helt utan hänseende till turordningar eller annat.
Vi pratade en hel del politik, men efter att läst mycket om t.ex. hur folkrörelselinjen byggt sin styrka valde jag att ta det lugnt med att försöka organisera fackligt. Tiden fick gå på och först efter en månad (vilket är lång tid i bemanningsbranchen) började jag snacka lite mer konkret med den av mina fyra arbetslagskollegor jag trodde hade störst intresse av att gå med i facket. Han blev tillslut ganska mycket eld och lågor efter de tidigare behandlingarna han varit utsatt för på jobb.

Vi två började fundera kring hur vi kunde värva fler och om det fanns någon fråga vi kunde ta tag i. Strax efter att han gått med kom tre nya bemanningsanställda in för att jobba ihop med oss andra på det nya projektet. Dessa tre skulle senare visa sig vara de som lyckades splittra kollektivet och gå chefernas ärenden. Vårt stora misstag var att vi för snabbt berättade om den ”här jobbar vi inte ihjäl oss”-mentalitet som rådde på arbetsplatsen, och speciellt i vår grupp. Dessa tre var rätt blåsta och hade extremt hög arbetsmoral, detta fick till följd att det direkt skapades en klyfta i gruppen.

Vi vann inga större segrar, men vi lyckades iallafall ta en liten – som dessutom eldade på de direktanställdas fackklubb en del. Vi fick en ny förman som var ett riktigt as, han tafsade och raggade på alla tjejer, särbehandlade de som fjäskade och var riktigt dryg mot alla killar i arbetsgruppen. Han var extremt svag som ledare och försökte styra genom att skrämma de som var motsträviga och bjuda ut medlöparna på krogen.

Hur som helst så orkade vi inte med honom tillslut och drog alla chefer på honom och fick den starkaste medlemmen i fackklubben att klaga på honom också. Det är inte det bästa att flytta ut konflikter till cheferna, men samtidigt var det så jäkla gött när han slokörad och halvt gråtfärdig kom och fick be oss om ursäkt. Det gav dessutom ett uppsving till de fastanställda – här i denna tystnadens öken så gav sig några hyringar på en förman som alla ogillar och som har jättebra relation med cheferna till på köpet.

När vi väl sades upp lyckades vi käbbla till oss en extra veckas uppsägningstid från bemanningsföretaget. De hade gjort fel med formerna för uppsägningen och var väldigt känsliga för att ens förhandla. Det fanns andra punkter vi hade kunnat trycka på också, men vi valde att inte göra det på grund av den bristande konfliktberedskap och konfliktvana vår lilla grupp hade.

Mitt tips till framförallt bemanningsanställda är att man inte ska vara rädd för att försöka organisera. Man blir ändå sparkad förr eller lite senare – det finns ofta inte allt för mycket att förlora.