Det händer rätt ofta att människor berättar att de fått inspiration eller tips genom att läsa Hopsnackat (eller lyssna på ljudboken eller se pjäsen) och att det bidragit till att det hänt bra saker på deras arbetsplats. Oftast berättar de muntligt men här kommer en nedskriven historia.

Jag har jobbat 9 månader i en konfektyrfabrik/butik där vi tillverkade kola från grunden. Vi kokade, skar upp och slog in kolan som sedan såldes i den lilla butiken.
Min första jobbvecka var det fullt krig på stället. Till en början förstod jag ingenting, bara att det var chefen det var problem med, för när hon inte var där viskades och grälades det, utbrott och tårar var vanligt. Men ingen berättade något för mig, jag och ett par andra nyanställda stod utanför. Efter ett tag när jag själv började fråga mer så berättade kökschefen vad som hänt. Tydligen hade det varit konflikter där länge. Det som hade varit droppen var när chefen hade anställt en kille och gett honom mer i lön än alla andra (alla andra var tjejer). Alla konflikter hade gjort att en sjukskrev sig för hon mådde så dåligt och flera andra funderade på att sluta.

Efter att jag jobbat där ett par veckor, fick vi veta av chefen att vi inte fick prata om problemen med varandra. Hon sa att det var skitsnack och förtal. Jag tror chefen var orolig att vi nya skulle dras in i det och vändas mot henne. Chefen gick så långt att hon ringde ett par av oss nyanställda och frågade om vi ville vittna om förtal mot henne. Vad jag har hört så var det bara killen som sa ja till det, så det hände inget. Han stod tyvärr utanför gruppen, antagligen för att flera ansåg att han var en del av problemet och att han stod på chefens sida. Han hade mycket konflikter med kökschefen och efter att par månader orkade han inte mer och slutade.

Det var alltid konflikter, jag upplevde att det bråkades om allt från vilka grytvantar man skulle köpa in till att det behövdes mer personal i köket. Jag försökte i början hålla mig utanför och tänkte att jag inte ska vara kvar särskilt länge så det är inte lönt att lägga sig i.

Bara för att killen slutade så var inte löneproblemen lösta, vi var flera som jobbade under kollektivavtalets minimigräns och de som hade jobbat länge ville ha löneförhöjning. Så två som var med i facket krävde av chefen att företaget skulle skaffa kollektivavtal, men chefen sa nej. Hon menade att det kostade för mycket och inte passade ett litet företag som hennes. Facket hotade med att sätta stället i blockad, det gjorde bara att chefen blev mer irriterad. Hon tyckte att facket höll på med maffiametoder och hon ville förklara för oss hur dåligt kollektivavtal var och att det inte skulle gynna oss. Hon menade att om det var den ”lilla löneskillnaden” som var grejen kunde vi få mer i lön om vi inte valde kollektivavtal.

Chefens argument gjorde alla upprörda. Jag hade läst Hopsnackat och ville inte hålla mig utanför längre. Både nya och gamla började prata om att vi var tvungna att gemensamt kräva kollektivavtal. På följande måndagsmöte ställde sig alla bakom kravet på kollektivavtal och då förstod chefen att hon inte hade något val. Det behövdes alltså att alla hennes anställda visade vad de ville, två räckte inte och inte facket heller. Månaden efter höjdes alla löner utifrån kollektivavtalet och vi fick nya kontrakt, jag gick från timanställd till visstidsanställd.

Tyvärr tog inte konflikterna slut där, det var mycket bråk om vilket avtal som skulle gälla, om det var Handels eller Livs. Chefen ville ha Handels (mindre i OB) både i butik och kök för vi i huvudsak säljer kola, men vi som jobbade i köket ansåg att vi tillhörde Livs eftersom vi gör kolan från grunden. Det blev till slut Livs för köket. Vissa regler som chefen satte upp, efter att kollektivavtalet börjat gälla, upplevde jag var till för att försvåra och störa oss. Chefen var missnöjd över att hon förlorat och ville visa att kollektivavtal var dåligt och jobbigt.

Utan Hopsnackat tror jag inte att jag hade vågat kämpa för kollektivavtal. Berättelserna lärde mig att man som ung nyanställd också kan ställa krav på sin chef, att det är värt att ta strid, bara man gör det tillsammans. Jag tycker att det är väldigt inspirerande att läsa om andras kamp mot orättvisor, då förstår man att det är lönt att kämpa.

/Susanna Ivarsson (pseud)

För fler historier, klicka på Nya Hopsnackat-berättelser!

Har du själv något att berätta? Maila till hopsnackat at bredband.net