Lämna en kommentar

Varför blev det strejk?

strejk1995 - mindre Några av de strejkande utanför Bagarn 1995

Del 4 av bokserien Folkrörelse på arbetsplatsen Om strejker ägnas helt åt erfarenheter av s.k. vilda strejker och sittningar under åren 1989-2014. De här klippen ur berättelserna säger något om vad det var som retade upp arbetarkollektivet.

Under flera år hade tempot i hemtjänst pressats upp. När nya nedskärningar väntade på Södermalm fick personalen nog. Drygt två hundra vårdbiträden gick ut i vild strejk. (Hemtjänsten Stockholm 1989)

Vi hade under en längre tid fått höra olika rykten om vår arbetsplats och ville samla oss för att bestämma hur vi kunde pressa företaget att ge besked om våra jobb (Blöjfabrik Dals Långed 1989)

… mitt i sommaren hade en vild lokförarstrejk brutit ut i hela landet. Tretton tusen i månadslön och bibehållen pensionsålder var kravet. … Arbetsgivarverket och Statsanställdas förbund misstänktes gå bakom ryggen på oss kollektivanställda lokförare och den allmänna uppfattningen var, att nu fick det fanimej vara nog. (Lokförare Borlänge 1989)

Det hände två riktigt dåliga saker ungefär samtidigt. Vår fackförening Kommunal hade sagt ja till ett uselt lönebud. Och den socialdemokratiska regeringen ville införa lönestopp och strejkförbud . Jag pratade med två andra vårdbiträden om det. Nånting måste göras tyckte vi, och vi bestämde oss för att försöka samla ihop så många hemtjänstanställda som möjligt. (Hemtjänst Malmö 1990)

Vi hade förhandlat om ett nytt lokalt lönesystem på brödfabriken i flera år. Det system vi ville ha igenom hade arbetarna själva diskuterat sig fram till. … vi hade kommit ganska långt och till slut fått ett löfte om att systemet skulle införas. Men vid nästa förhandlingstillfälle drogs det löftet tillbaka. Allt var bortblåst. (Brödfabrik Stockholm 1990)

Verkstadsklubben hade lagt fram ett modest bud om 5:50 mer i timmen. Företaget hade blankt avvisat. … Vi ville markera vårt missnöje på vår avdelning, och sen får vi se vad det ger och hur långt det räcker. (Gjuteriet Scania Södertälje 1990)

Men det handlade inte bara om pengarna. Det var också hur man behandlade folk. Den föraktfulla attityden. Är du inte nöjd? Du kan dra, vi skiter i dig. (Chassiverkstan Scania Södertälje 1990)

Nu vill de säga upp en fjärdedel av arbetsstyrkan trots bibehållen produktion, och riva de lokala avtal om löner, anställningstrygghet och arbetsscheman som vi förhandlat fram under de senaste 10-15 åren. (Brödfabrik Stockholm 1995)

Vi var efter inomhusarbetarnas strejk rätt säkra på att ha stoppat uppsägningarna av anställda. Men de lokala avtalen var fortfarande uppsagda. Om avtalen slutade gälla skulle det drabba både inomhusarbetare och chaufförer. T.ex. var chaufförernas lönesystem inskrivet i det lokala avtalet. (Brödbilschaufförer Stockholm 1995)

Vår klubbordförande  stod och pratade med någon en bit bort och vår vice ordförande som jag kände, talade om för mig vad som hänt: De har sparkat vår ordförande! (Tunnelbanan Stockholm 2005)

Det blev en del muttrande och förbannande när basen gick runt i vår bodetablering den dagen och berättade att Paulina fått kicken. (Byggarbetsplats Stockholm 2006)

företaget vill inte ge något mer än det centrala avtalet, och pengarna ville de fördela så att påslagen skulle skifta mycket, mellan 140 och 1600 kr. Det var slutbudet. ”… antingen går vi tillbaka till jobbet nu och då har vi accepterat eller så stannar vi kvar här och fortsätter mötet” (Gruvan Kiruna 2007)

De hade redan sparkat fast anställda och tagit in bemanningsanställda istället. …//…Efter utpressningsförhandlingarna där vi vägrade gå med på försämringar av vårt avtal mot att färre skulle sparkas, kom 15 maj 2009 beskedet om att Lagena ville säga upp folk igen. (Lagena Jordbro 2009)

De hade sparkat mig och jag ville sparka tillbaka. (Lagena Jordbro 2009)

Den 1 november, en och en halv månad efter det första beskedet kom koncernchefen och informerade om det slutgiltiga beslutet att fabriken skulle läggas ner. … Det blev stopp i produktionen igen. Tvärstopp. (Fönsterfabrik Överum 2011)

Ryktet spred sig i fabriken. Jag gick till fikarummen och lyssnade vad folk pratade om. Folk frågade: Är Wellington avstängd? Jag sa att jag vet inte än. Folk sa: Om det stämmer, då lägger vi ned jobbet. (Läkerol Gävle 2012)

… efter sommaren gick företaget ut med information om att det överskott som man hade sparat skulle inte räknas in i underlaget för bonus. … Medlemmarna var rasande. Alla vägrade jobba, allt stod stilla. (Läkerol Gävle 2012)

Vi plockade bär i Hällnäs för Phoenix, men de lurade oss, de gjorde fel. Vi fick veta att priset på lingon skulle vara högre än för blåbär, men det stämde inte. Och sen fick vi inga pengar. De skulle betala oss varje vecka, men vi fick ingen lön. (Bärplockare Västerbotten 2013)

Entreprenören har inte betalat in sina anställdas skatt. Trots att delar av arbetarnas löner avsatts för just detta. … Vi var alla så arga. (Byggarbetsplats Göteborg 2014)

Fler berättelser ur bokserien hittar du i kategorin Ur böckerna.

.

 

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: