Ytterligare en berättelse ur del 4, Om strejker. Det är ett anonymt bidrag från en kort strejk på ett bygge i Göteborg i oktober 2014.  Bild: Illustration till berättelsen, av Marcus Vildir.

En grupp polska byggnadsarbetare på en stor byggarbetsplats i Göteborg lägger ner sina verktyg och slutar arbeta. De har fått kravbrev från kronofogden. Ingen skatt har betalats in sedan de påbörjade arbetet. Trots att entreprenören påstår sig ha avsatt en del av arbetarnas löner för just detta. Trots att varje lönespecifikation säger att pengar till skatteinbetalning har dragits av entreprenören. Ändå kommer kravbreven. ”Strejken var som en bomb som exploderade”, berättar en av dem. ”Vi var alla så arga.” De tar inte upp verktygen igen.

Arbetsgivaren ringer upp de strejkande.

– Kom igen nu killar, tillbaka till arbetet. Jag ska fixa papperna! försöker entreprenören.

Inget är ett problem. Han måste bara ringa några samtal. Han lovar mycket. Snart så ska allt vara ordnat. Arbetarna väntar.

Snart ringer telefonen igen. Nu har entreprenörens tonfall förändrats.

– Okej, vill ni inte arbeta så kommer jag att sparka er. Jag kan göra det! hotar han. – Det står så i lagen. Jag kan sparka er alla när jag vill, eftersom er strejk är olaglig!

Ändå fortsätter strejken. Dagen därpå kommer en av fackets ombudsmän till arbetsplatsen.

– Ni måste sluta med det här! Ni måste sluta och återgå till arbetet, säger han och fortsätter

– Om ni inte går tillbaka till arbetet kommer ni alla att bli sparkade. Och det kommer att vara lagligt!

De lyssnar på facket och tar upp sina verktyg igen. Facket kallar både arbetsgivaren och huvudentreprenören till förhandlingar. Arbetarna väntar och överväger vad de kan göra om förhandlingarna inte går deras väg.

Kanske är det första gången facket ställs inför en sådan här situation, resonerar en av arbetarna. Kanske att facket tänker att ”Ok, arbetsgivaren betalar era löner, han ljuger inte om det. Det är bra. Ni är polacker, ni bryr er inte om något annat.” Men när vår skatt inte betalas in och de pengarna försvinner, då är det som om arbetsgivaren tar pengar direkt ur våra fickor. Kanske att facket inte har någon erfarenhet av en situation som vår. Men det kommer att komma fler såna här situationer. Vi lär oss. Någon måste lära sig hur man strider mot sånt här. Och jag tror att storföretag också måste lära sig något av det här. Annars kommer de att förlora sina goda namn. Om man arbetar med lögnare, förlorar man sina namn.

Vi sade till varandra ”Vad kan hända? Om de sparkar oss så sparkar de oss”. Det är okej, fortsätter han. Vi hittar något annat. Kanske inte här, men i ett annat land. Vi har alla arbetat i så många år. Vi kan alltid fixa något. Vi kan fortfarande bli uppsagda. Även om det här skulle sluta så, så tycker jag inte att vi har förlorat. Vi kan bara vinna. Huvudentreprenören ser vad som händer. De tänker ”Oj! De strejkar, de har slutat arbeta! Vad händer nästa gång? Vad händer om de lägger ner sina hjälmar och hammare och åker hem? Vad gör vi då?” Huvudentreprenörerna måste göra något, de måste börja trycka på entreprenörerna.

Innan förhandlingarna mellan fack och arbetsgivare har avslutats har byggnadsarbetarnas uppdrag slutförts. De återvänder till Polen men behåller kontakten med fackföreningen. Facket talar med skatteverket. Det kommer fram att entreprenören öppnade ett konto hos skatteverket för arbetarnas räkning först under strejkens första dag. Dessförinnan ingenting. Arbetarna samlar ihop sina lönespecar och skickar till sina förhandlare. Lönespecarna visar att entreprenören har dragit pengar för skatt. Skatteverket vänder sig till entreprenören för inbetalning.

Kravbreven kan rivas sönder.

Fler berättelser från bokserien finns i kategorin Ur böckerna. Ytterligare några berättelser i kategorin Extramaterial.