Med anledning av att en s.k. vild strejk brutit ut idag, 5 juli 2017, bland Stockholms Sopgubbar /Lokaltidningen Mitti: Sophämtare i vild strejk / kommer här ett avsnitt ur berättelsen Till punkt och pricka ur Slutsnackat. Avsnittet handlar om nycklar – det gör också, delvis,  den aktuella strejken. Den handlar också om att företaget vill sänka lönen genom att ta bort det gällande lönesystemet – och öka arbetsbelastningen. Företaget har lagt ett lågt anbud, för att få hand om sophämtningen. Något som vi känner igen från många andra verksamheter, och som brukar få riktigt dåliga konsekvenser både för de anställda och för själva verksamheten.

Nycklarna

av Sop von Gubbe

En historia för sig är det här med nycklarna. Vi har stora knippor med nycklar till alla soprum i området där vi kör. Cheferna har ingen koll på nycklarna. När det kommer nya gubbar så lär vi upp dem, men vi lär inte upp någon annan. Varför skulle vi? Det ligger makt i de där nyckelknipporna. Om de försöker ta in strejkbrytare eller byta ut oss mot nytt folk så tar det en jäkla tid för dem att få ordning på vart nycklarna går. Samma gäller portkoderna.

På firman där jag jobbade var vi bara sex bilar då, tolv gubbar, men det handlade ändå om tretusen nycklar, i runda slängar. De ville få oss att märka upp våra nycklar och skriva upp portkoderna, just för att vi skulle bli mer utbytbara. Men vi sa nej. Kunskapen finns i mitt huvud, den är min. Vi hämtar sopor men märka nycklar ingår inte i våra arbetsuppgifter. Det blev förhandling. Facket höll med oss. De sa att nyckelmärkning, det är tjänstemannajobb. Om firman inte kan ge en rimlig ersättning för er kunskap och för att ni ska göra nåt som inte ingår i ert jobb, då får de väl åka ut och prova nycklarna i låsen och märka upp dem själva. Facket frågade gubbarna vad de ville ha för att sälja sin kunskap. Vad som är en rimlig ersättning. En miljon sa en. En halv miljon sa en annan. En årslön sa en som ville lägga sig lite lägre. Chefen sa nej, det ville han inte betala. Där tog det slut i förhandlingen. Då bestämde sig chefen för att han själv skulle åka med oss ut för att se vilka nycklar som gick till vilka lås. Lotten föll på mig att få med mig chefen. Jag sa att vi är redan två gubbar i bilen och det finns bara två bälten, så det går tyvärr inte. Men då sa han att han ändå skulle åka med och att den andra sopgubben fick åka i en liten extrabil. Okej då ses vi klockan sex i morgon sa jag. Det var nog lite tidigt för chefen, men annars brukade vi dra iväg kvart över fem så han ska vara tacksam….

Okej vi for iväg. Jag följde alla trafikregler och enkelriktningar förstås så det blev mycket rundåkande i stället för en del små genvägar man brukade ta. Långa varv hela dan. Fram till lunch på onsdan hade vi bara hunnit göra det som skulle göras på måndan. Och chefen hade inte lyckats märka upp en enda nyckel, han hann inte ens se vilka jag använde. Jag hade ju inte tid att stå där och vifta med nyckeln utan jag bara öppnade och gick in. Vilken nyckel använde du nu? frågade chefen. Och jag sa att det var väl nån på den här knippan, du får gå in o prova om du vill… Men det ville han inte. Han hann inte se någon portkod heller. Han kunde ju inte se igenom mig när jag knappade in koden. Jag sa till chefen att han är inte betrodd, han får ringa fastighetsägaren om han vill veta koden. Jag får inte visa den för någon annan, det är hårda regler på det! Och man vill ju inte bli medhjälpare till inbrott! Chefen blev tokig och ringde till Transport och ville ge mig sparken på stående fot. Men facket sa att jag hade rätt, bara sopgubben är betrodd att ha koden. Då gav han upp.

Resten av berättelsen Till punkt och pricka finns upplagd sen tidigare, här. 

Och här finns berättelsen Unisona gubbar ur Hopsnackat.

I Hopsnackat finns ytterligare en berättelse från Stockholms Sopgubbar, den heter Midsommar.

Fler berättelser ur bokserien hittar du i kategorin Ur böckerna.