Apropå den pågående sopstrejken och den här tidningsrubriken: Sophämtare i vild strejk – facket inte bakom, som har lett till arga kommentarer om facket här och var.

Men att en fackrepresentant säger att hen inte står bakom en otillåten stridsåtgärd, eller att hen uppmanar medlemmarna att börja jobba igen, säger ingenting om vad hen egentligen tycker. Hen kan tycka att strejken i själva verket är bra och nödvändig eller att den är helt onödig och genast borde upphöra, på riktigt. Fackrepresentanter på olika nivåer kan dessutom tycka olika.

Det troliga är att de strejkande vet hur det ligger till, även om vi åskådare inte vet. Det viktiga är att de som gått ut i strejk är informerade i förväg om att fackrepresentanten kommer att ta avstånd, så att det inte uppstår förvirring och splittring på grund av det.

Så här står det i avsnittet ”Lagen” i antologin Om strejker. Det är en bok som alla arbetande borde läsa för att vara förberedda – om de skulle hamna i en situation där de anser att de inte har annat val än att ”sätta sig”.

De förtroendevaldas sits

Om arbetsgivaren kan visa att förtroendevalda i en kollektivavtalsbunden fackförening har uppmuntrat till, eller deltagit i, eller inte försökt motverka en otillåten stridsåtgärd, så kan det tolkas som att facket har brutit mot reglerna. Det kan göra att fackföreningen får betala höga skadestånd. Det händer sällan, eftersom de flesta strejkande kollektiv ser till att det är ”vanliga medlemmar” som strejkar medan fackliga företrädare ”förstår ilskan men tar avstånd från strejken och uppmanar till återgång”. Det avspeglas i flera av berättelserna i boken.

Det kan förekomma att förtroendevalda verkligen är emot strejken. Har de något vett i skallen så försöker de ändå ta tillvara ett bättre förhandlingsläge tack vare kollektivets agerande. Har de inget vett i skallen kan de hjälpa företaget att peka ut drivande personer och splittra kollektivet. Däremellan kan det finnas olika grader av vett och ovett.